Jag ville bara säga hej... Jag har inte sagt så mycket på ett tag och jag kände att det var daggs nu...

Jag har det ganska bra och jag är ganska glad... jag är just nu lite sjuk men annars så går det... Julia har just kommit till sundsvall och vi kommer möjligen komma ut ur ännu ett bråk med sönderrivna kläder och armarna tätt om varandra... Jag har inte mycket jag vill säga, bara att jag är glad och att jag är gad att Andreas ord inte har påverkat mig mer än nödvöndigt... That's right! Jag har pratat "Ut" med andrea om allt som hände... lite awkward men möjligen nödvändigt för henne... Jag kan dock inte säga att jag fick mycketut av de hela men jag är glad att hon kan få en chans att gå vidare... som jag har gjort....

 Nu sitter jag här och lyssnar på Bella's lullaby spelat av min syster och jag har allt lungnande jag behöver... en syster och ett piano fylld med toner om kärlek och hat...

Jag ill dock också säga att efter denna sommar kommer min blogg inte vara så lycklig längre för jag kommer ha gåttunder.... vill ni veta varför...

Min syster, min älskade syster som är värd mer än mitt liv, ska lämna mig och åka till Frankrike ett helt år! Ni kommer få bli min livväst i det kalla mörka vattnet och jag hoppas att det är okej, för utan min syster är jag inte mycket... vilket i snart kommer se..

XOXO

hejsansvejsan. jag heter Amanda! Jag vet inte om ni vet vem jag är, jag är en av hannahs vänner, eller jag hopppas att jag är det...

    Jag har lite svårt att se vad som pasasar sig att skriva på hannahs  blogg eftersom jag inte har fått läsa den. Men jag ska göra mitt bästa. 

Jag skulle vilja aha en nödutgång i mit liv så att jag skulle kunna lämna det, men ändå kunna komma tillbaka. För jag är ganska less på mitt liv, men jag vet ändå inte om jag skulle vilja lämna det för alltid!

  För det finns för mycket som jag älskar här som jag vet inte kommer finnas vart jag nu än kommer. Vart man kommer när  man dör skulle jag vilja veta. Detta är också en andledning till att jag vill ha en nödutgång så att jag både kan lämna livet men komma tillbaka när jag önskar det, För jag kan inte gemföra livet och döden med varandra. Jag kan ju allt om mitt liv, men jag vet inmget om min död...

Därför önskar jag att någon kunde bygga en nödutgång, så att jag kunde komma och gå som jag ville...

Jag hoppas att du ´Hannah och din bloggsläsare kan  respektera m,ina åsikter och inte läsa för mycket in i dem! 

   Så tack för att mi lyssnade 

JAg kommer hem från en helt och hållet lyckad dag och får ett tipps för en blogg... Jagf kollar på denna blogg och inser att jag aldrig har känt (låt oss kalla henne "henne") henne... hon har bara varit en illution och jag har varit patetisk nog att falla för den! jhennes ord gör mig hjälplös, arg, besviken och en ren känsla av att jag dom senaste tre åren har lurat migsjälv och att jag är så jävla patetisk som trodde allt var bra, trodde allt hade ordnat sig och att alla mådde bra... Hur jävla dum får man vara!? iNGET ÄR NÅGONSIN BRA!

Men hur kan hon sitta vid mig och säga att hon vill dö? hur kan hon säga det och sedan bara sluta prata med mig? det är som om jag har spolat tillbakja en film och dom har bytt ut Andrea till "henne....

Jag vill inte göra det här två gånger men jag kommer aldrig att släppa "Henne"....

Just nu är jag bara jävligt hatisk! Jag kan inte förstå hur "hon" kan säga att hon älskar mig och sedan blogga om hur mkt hon hatar det jag gör!

Hur kan jag veta detta!? hur kan hon säga så!?

Jag mår ännu en gång illa och det är hennes fel!

 Jag vill ännu en gåch gömma mig i ett mörkt rum med bara min musik...

Jag har varit i min "happy-bubble" nu i flera månader och jag kan inte fatta att jag inte har sett hur världen utanför den har rasat samman.... Jag vill bara ännu en gång försvinna.....

Man vad kan jag göra... Jag är okunnig att hjälpa men jag kan ändå inte sluta försöka... Jag kan aldrig inse att det ända jag gör är att göra det sämmre! Kan jag inte bara inse!!! allt skulle vara så jävla lätt om jag bara kunde ignorera det....

                              Come break me down, bury me....

XOXO