är de inte konstigt att man kan bli så lycklig av musik? jag vill ju bara le när jag hör vissa låtar.. och man har sååå många minnen av olika låtar som när man lyssna på låten så kommer man ihåg vad man gjorde när man gjorde hur de känndes... de e som en bild av sina minnen som man kan ta med sig och lyssna på... det är en stor del i varför jag älskar musik...

XOXO

Jag har nu gjort ett moget beslut... jag kan redan se era chockede miner... men jag har bestämt att jag bara ska låta dagen gå utan att göra någon ledsen eller besviken, jag ska se på mina serier och jag ska åka till min häst och allt annat ska ja bara ta en paus ifrån... elle ska ja säga alla andra? jag ska nu lugna ner mig lite och fokusera på mina betyg... va inte de moget så vet ja inte vad ja ska gö!

men jag tro de kommer hjälpa... och sen så har jag ju min underbara syster... så hur skulle de kunna gå fel!

nu ska ja titta på nån spännande serie kanske...

XOXO

oh by the way... ja tro ja måste byta slut fras för nu säger alla så... bara för att ja vill vara udda... de skulle vara likt mig (synd men sant)

Kram!

ok ja vet att mina senaste inlägg har varit lite (väldigt) ointressanta... men de var de som jag ville säga poch igentligen ska man nog inte be om ursäkt för de... inte för ja tro att de komme komma många liknande inlägg men jag själv blir så jävla irriterad på alla unge bloggere som ber om ursäkt för sina extremt ointeressanta liv, ja menar fine om inte du tycker att du har ett roligt liv men om du skriver så ha du ändå något att säga och då e ju de inte ointeressant för dig, eller hur?

varför ska man söka förlåtelse hos någon man aldrig har träffat och anntagligen aldrig kommer träffa! de är något jag inte förstår så nu fick ni höra de. och nu ha ja insett hur irriterande de e att läsa sånt så nu ska ja sluta be om förlåtelse för saker ja inte ångrar... kan ni snälla hålla med mig?

XOXO /en aning glad och lycklig flicka idag

jag har denna helg kommit fram till något jag aldrig trodde skulle hända! jag vill "säga upp" min vänskap med AN... och jag vill inte vara ovänner med henne men jag vill inte ha så mkt kontakt med henne, jag älska ju henne fortfarande men jag klarar inte all dramatik! de e ju som att leva in en jävla drama serie! de e ju fan inte konstigt att jag har stressproblem!

jag vill bara leva ett lätt liv men de e alltid någon eller något som sätter stopp.. och jag klara inte de länge till!

jag och E och AN har varit i ett litet fight som ni nog har sett. på skolan hörde E dom prata om oss tex: "dom tillåter en inte att vara ledsen!" "man kan inte säga att man inte vill vara med dom utan man måste hitta på en ursäkt, för dom tar inte ett nej". detta gjorde ont i mig och E, men det var dock vi som skulle säga förlåt inte AN, för allt var tydligen vårat fel! de slutade iallafall med ett låååångt samtal igår om AN självkänsla... fine tänkte jag... och sedan åkte vi på bio och hade de ganska kul! men nu dagen efter så går jag in på hennes blogg och hittar ett inlägg som enligt mig var lite elakt! de stog att när dom hade stått och pratat om oss hade de betytt så mkt och att dom hade precis vetat vad dom skulle säga (skit om mig ochE) och att samtalet med oss inte var så bra och att de bara kändes som att hon var hos en psykolog och de ville hon ju inte! så tydligen hade vi inte hjälpt någonting för hon hade tydligen varit deppad hela kvällen! och då kom frågan krypandes i mitt huvud: va fan åkte hon inte hem för då! och varför åkte hon inte till A! hon som tydligen var sååå duktig på att trösta! va fan ska hon med oss till de enda hon gör är att starta bråk! och de behöver inte jag, så va fan gö ja med henne!

de e inte kul att höra att er bästa vän tycker så illa om en att hon kan stå och bara säga elaka saker om en! de gö fan ont och de e fortfarande mitt fel och de e ja som ska säga förlåt och de e ja som ska ångra mig! men ja vill inte! så de ända jag vill göra nu är att ta ett år ledigt från allt drama och sedan börja i ny skola med nytt folk och bara koma iväg från allt skit!

I`m over this shit! XOXO

va fan har jag gjort!? vi var på stan idag med E och A... det var meningen att vi skulle vara bara jag och E men så blev det inte... och missförstå mig inte jag är helt för den "ju fler desstå bättre" men idag skulle vi planera till ett litet "event" som är till dom och vi ville inte ha sällskap! (det var en överaskning)

men dagen gick och jag och E åkte själva in tilll stan där A skulle möta oss senare pga olika tder på buss och annat. vi kom in satt oss på barista och tänkte att " ja vi kan ju ta vara på den tid vi har och planera det viktigaste". och det gjorde vi... Sedan kom A! hon var på allment dåligt humör och drog ner stämmningen en aning men inget som jag och E inte kunde lyfta upp. sedan kommer vi in på ämnet att vi D.V.S jag och E har för många intern skämt och att hon känner sig utanför för att vi var på "pier pressure" tillsammans och pratar ibland om alla minen när vi känner att humöret är lågt... Inget fel på de trodde jag! men A såg de som att vi var taskiga och sedan kom hela raden med arga och elaka kommentarer till mig och E... ajaj inte snälla var dom heller! de gick ungefär såhär: "ni skämta hela tiden om saker jag inte fattar", "ok sa jag men ni har saker jag inte fattar och det är ok", "nej de ha vi inte alls! och föresten så tycker jag att ni inte ska säga saker som gör mig ledsen som tex när jag sa att jag lyssnade på linkin park så sa ni "jamen, du lyssnar ju på så mycket annat bra, så vi förlåter dej" Jag behöver inte er förlåtelse!", "ok... vad ska man säga...", "och du E, du blir sur för att jag jämförde dig med J, de var så jävla elakt! och jag behöver inte dethär för de var de jag förskte komma ifrån när jag slutade va med min andra klass!" (det enda hon pratar om när det handlar om dom är hur mkt hon hatar dom, de var inte possetivt att bli jämförd med dom!) jag och E sitter chokad av utskällningen och vi kryper in i våra skal och pratar inte mer med henne utan tittar ut i regnet... när jag och E blir ensama igen efter en timmes irriterad tystnad kommer allt ut! vi vill inte höra det där! de om linkin park var for fuck sake ett skämt! ett som jag har glömt men A har kommit ihåg! och E vill inte bli jämförd men en 13åring som fortfarande leker sailor moon, vilket enligt mig är förståligt! men E hade också glömt detta men tydligen satt det djupa spår i A! vi pratade om detta och kom då på hur arg vi var! när jag sedan kom hem och ilskan hade lagt sig så ser jag ett inlägg på hennes blogg om detta! en blogg som hon inte vet att jag vet att den finns och hon vet inte att jag läser den. men det här är vad jag hittade: (jag e H)

"vad sjutton händer??

jag E, B och H var på stan i om det var måndags eller tisdags, och jag har en så ohyggligt låg självkänsla att jag tillslut deppade ihop och blev allmänt jobbig för dom andra då jag varken sa , eller att jag inte log nånting.

jag erkänner att jag helt enkelt mådde skit...

och H och E gjorde miner och så för att muntra upp mej (enligt dom innebär det att när jag garvar så är jag glad)..jag blev inte road, jag mådde för dåligt.

sen så hade dom planerat en överasknings grej 12-13 och då hade jag planerat in annat, men jag fick trots att jag behövde veta vad det var, inget svar på detta utan var tvungen att besluta ändå, annars ansåg H att jag kunde strunta i det för dom skulle inte berätta no matter what.

missförstå mej inte, dom är jätte snälla och är verkligen skit roliga att vara med men ibland bli saker dom gör jobbigt.. (det gäller alla människor btw)

eller som när dom pratade om en person som hade bra musiksmak, men det var "synd att hon lyssnade på linkin park", jag berättade att jag också lyssnade på linkin park "jamen, du lyssnar ju på så mycket annat bra, så vi förlåter dej" varför behöver jag deras förlåtelse för något jag gillar?

jag tog upp det när vi var på ett fik i stan idag, stämningen sjönk som en sten...jag eldade upp mej och öste på med saker jag tyckte dom hade sagt som antingen inte var berättigat eller som jag ansåg var fel av dom att bedömma..

stämningen dog."

efter detta blev jag arg och besviken, ledsen kanske fanns där med!

vi trodde att en överaskning skulle vara kul den 12-13... men fan heller! nu ska ja prata med E lite men vi ses sen... jag var lite upprörd idag men de kan ni väll leva med?

Ni kanske minns A... hon som var en aning frånvarande... nu... är hon eh.. mer frånvarande. och vad ska man göra som vän när en av ens närmaste vänner dissar och bara ignorerar en, Va fan ska man gö!?

jag är desperat! jag vill veta! och sen när min tighta grupp blir lämnad av henne så kommer hon tillbaka när hennes nya och (tydligen) bättre vänner har gått och kräver sympati och kramar och kärlek av oss! allt jag vill göra är att skrika, men de kan man inte! för ja kan ju såra henne... och (ahöm!) de vill vi ju inte...eller? de kanske är de jag vill? Frågorna studsar runt i mitt huvud och alla saknar svar...

By the way, jag har nu varit till vårdcentralen och dom har kommit fram till att jag har magkatarr! ha ni hört nått värre!? så nu ska ja knapra piller i 2 veckor! trevligt... (liten ironisk intoning)

XOXO

hejochhå vad dom är bra! jag är fast! ja vet inte vad jag ska göra! jag vill bara hörra deras piano och hans underbara röst! jag så kan det gå! :)

jag återkommer nog ikväll, då ska jag vara med E efter att hon har varit på Psyk... KUL... Men ett måste.  nu ska jag ta mig till skolan.

XOXO

hej igen, ja nu är ja här igen... jag måste bara få ut något som har gjort ont hela dagen! A är inte sigsjälv! hon är en annan människa och jag vill ha tillbaka min gammla vän... hon är inte glad bara när hon träffar någon annan! vilket inte gör en gott... Vad ska ja gö!? Om hon inte vill vara med oss kan hon fan säga det istället för att helt plöstligt bara sätta sig imot och säga att hon ska göra något bara för att hon inte vill vara med oss! ELAKT!

ok... Annars har dagen varit okej... första skoldagen man annars så har den flytit på, vi var på skolan, slutade, tog ett spontant besök till stan och fikade i flera timmar... E är sig själv igen! jag älskar henne för det! hon är en ängel, en glad ängel! de är så skönt att ha tillbaka en gammal vän!

nu ska jag till min lilla häst och träna för Pia, Våran tränare i stallet.

ooh, jag måste också berätta om våsan lilla fest vi ska ha 12, 13, 14... Jag och E har insett att vi aldrig få ha på oss våra fina kläder för att vi har ingenstans att ha dom så... vi ska ha en "Dresscode" fest... eller helg... ska bli kul! och jag har just kommit på att den ultimata iden är att ha den uppe på Berget! de kommer bli bra! och min älskade B kommer! Yej!

nu ska jag åka! ha de bra

XOXO